Julsång

1

Som en stjärna plötsligt sprungen

fram på nattsvart firmament,

frihetstanken i mitt hjärta

har sin gyllne soleld tänt.

Väl är vägen tung att vandra,

vinterkall och mörk att gå,

men där uppe lyser stjärnan —

idealet vi skall nå.

 

2

Väl är vägen tung att vandra :

det är kamp på liv och död,

det är mod att bräcka bojor,

som oss tvinga ned i nöd.

Men en julens natt skall komma

med en sång av klockors klang,

då kring hela världen brister

makten, som oss neråt tvang.

 

3

Frihetstanken, kärlekstanken,

skall en gång befria oss

och med kraft av lösta dammar

bryta alla hinder loss.

Då, som stjärnor plötsligt sprungna

fram med stolta gyllenbloss,

skall det lysa oss på vägen,

skall det flamma inom oss.

 

4

Ser du, huru hon fördunklas

stjärnan över Bethlehem …

De, som höja knä för henne,

låt oss ropa : bort med dem.

Våra barn de ännu äga

i sin stygga list och våld,

men, trots allt, vår frihetslängtan

är och blir väl aldrig såld.

 

5

Över julenattens himmel

många granna stjärnor gå.

Men den stjärnan lyser vackrast,

som vårt hjärta önskar nå.

Det är den, som strör sitt skimmer

mot den väg, där frihet bor,

frihet, frihet, åt oss alla,

bror och syster, far och mor.