Vår fana röd till färgen

1

Jag vet en fana röd till färgen,

Som har så djupt tilltalat mig,

Som bäres högt för mig och dig,

Som stormar trotsas utav bergen.

Idén hon gav symbolisk form,

Står trygg i var politisk storm,

Vår fana röd till färgen.

 

2

O, hon är högröd som skarlakan,

Hon svajar icke från palats,

Men ringe männer ta sin plats

Kring henne, och med barn och makan

De alla in i kretsen gå,

Som känt sin plikt att slutna stå

Kring fanan röd till färgen.

 

3

Fäll proletär, ej modet, tåren,

Fastän din 3tig är törnefull.

Ty när soin orätt lagts i mull.

Skall lyckans balsam läka såren.

Då skall ej finnas stora, små —

Ett broderskap skall bildas då

Kring fanan röd till färgen.

 

4

Sök aldrig herrskapsgunst att fånga,

Den ger oss säkert ingenting —

Nej, vidgen ut vår slutna ring,

Att vi bli många, mänga, många !

Av allt vad livet bjuda må,

Vi kärast hålla må ändå

Vår fana röd till färgen.

 

5

Ett skri skär genom ben och märgen,

Ett nödrop, våra bröders skri !

Skall vi då stå liknöjda, vi ?

Nej, upp kamrater, svärjen, svärjen

Vid allt som för oss heligt är,

Att in i döden hålla kär

Vår fana röd till färgen !